torsdag 20 februari 2014

Livets problem

Min livsfilosofi är att allt löser sig av sig själv till slut, bara man väntar tillräckligt länge. Jag har emellertid upptäckt ett område som faktiskt kräver min inblandning och det stör balansen i min själ.

Februari har i år varit en klassisk vabruari. Först fick Set vattkoppor och vi var hemma en vecka. Veckan därpå var det Bellas tur och vi blev hemma då med. Tro faen om inte Set blev dunderförkyld denna veckan. Vi har således otroligt många vabdagar vilket samtidigt betyder att vi kommer få vår lägsta lön på flera år.

Här kommer problemet.

Jag har anmält vab till försäkringskassan men inte ansökt om pengar sedan jag var mammaledig senast, dvs för 1,5 år sedan. Jag draaar mig så för det. Jag vet att jag kommer få ändra massor av grejer, lägga in ny inkomst och årsarbetstid och sånt jobbigt som jag inte vet på rak arm. För att inte tala om att minnas vilka dagar jag egentligen har varit hemma.

Ikväl har jag iaf lyckats logga in, bara det tog sin lilla tid med alla elegitimationer hit och dit. "Sin lilla tid" är i detta fall alltså ca 6 mån.

Om jag inte ansöker om pengar kommer vi i princip gå i konkurs vid månadens slut pga ovanligt höga räkningar (el och bilservice och annat tråkigt) men åh, det är nu jag hade behövt en förälder eller storasyster som kunde gå in och reda upp.

Kan någon komma hit och reda upp?

onsdag 29 januari 2014

Om leksaker

Det finns ett fenomen som jag inte kan förstå mig på. Det här med folk som ska få barn eller har barn och ska inreda ett barnrum, och så smäcker ALLA upp en stringhylla där de placerar dyra dyra designleksaker som vad jag förstår inte ens är till för att lekas med?

För det första: köper föräldrarna dessa leksaker till barnet eller är det främst till sig själva?

För det andra: vågar man låta barnen leka med en ömtålig pappersleksak som kanske kostade flera hundra spänn att köpa eller ska de bara stå där och se fina ut?

För det tredje: eller är det så att man smäckar upp den där hyllan och placerar grejerna där bara för att få posta en bild av härligheten på instagram?

För det fjärde: vad är grejen med stringhyllor? Varför tröttnar ingen på att alla har det exakt likadant hemma??

För det femte: alla barn jag känner tycker de roligaste leksakerna är de av plast som blinkar och låter. Sorry sorry, there will be fulhet och gift i hemmet. Det är bara att gilla läget.

För det sjätte: retar jag mig på detta pga jag inte har någon egen stringhylla men däremot ganska många fula plastleksaker till mina barn?

För det sjunde: ..kanske, men då slänger jag in detta som lök på laxen: pastellfärger och tavlor med frukter med fejs och himla pappersbollar - såååå trööööttsaaaamt?

Mvh "originell_82"

söndag 26 januari 2014

Skidor!




I julklapp av Erik fick jag ett par längdskidor. Jag och Bea åkte nämligen längd en gång förra vintern och tyckte det var kul och jag har önskat mig ett par skidor sedan dess. Eller alltså, jag har önskat mig det i flera år pga gillar att kolla på längdskidor på teve.

Föga anar man att Kalla och gänget är übermenschen. Det ser ju så lätt ut på teve.

Jag och Bea tog bilen till Skåne Tranås för att skida en tur idag, och HERREGUD alltså. Det är verkligen inte lätt. Det är så himla uppenbart att vi är två grebbor uppvuxna i en by vid havet i Skåne (dvs sällan eller aldrig snö). Våra senast ägda skidor är ca en meter långa och då kan man räkna ut hur sällan vi har skidat i våra dagar. Det såg ut som när Phoebe springer, när vi kom stolpandes, jämfört med alla andra i spåret som svishade förbi i rasande fart.

Vi körde 8 km, i sidvind och 6 minusgrader vilket bara det är imponerande obs, på ca tre timmar. Alltså, jag springer 8 km på ca 50 min. Just sayin. Föreställ dig! Eller nej, gör det inte! Ridå!

Att vi utförde detta makalösa mitt på eftermiddagen innebar att jag missade mitt trekaffe, så inte nog med att jag i princip aldrig varit så slut i musklerna som nu: jag har jävulsk kaffehuvudvärk även.

Men fy fasen, nästa helg med snö gör vi om det. Lätt!

tisdag 14 januari 2014

Om kräm


Jag är en sån som aldrig gillat kräm. Använder sällan eller aldrig:

- solkräm
- ansiktskräm
- bodylotion
- fotkräm
- skokräm
- handkräm
- kaviar
- finns det fler krämer?

Och så har det varit sedan tidernas begynnelse. Tycker det är klibbigt och obehagligt. Det gäller även för olika matprodukter som:

- smör
- olja
- röra

vilket inneburit att jag aldrig riktigt gillat att blanda, baka eller laga saker. Nä torrt och fint och mjukt vill jag att livet ska vara. Som en katt på en kudde framför en brasa.

Men nu har något börjat hända. Jag är väl påverkad av bloggar och tidningar jag läser, men helt plötsligt njuter jag av att städa mig riktigt ren och sen smörja in mig (iaf ansiktet, kommer ta år innan kroppen får sitt I tell ya) med nattkräm som luktar gott.

Det bra är att jag börjar ta hand om min hud. Det dåliga är att en burk med kräm kostar vansinnesmycket pengar. Är det verkligen rimligt att köpa en burk kräm för en halv tusenlapp? Nej va?

Så nu börjar jag med min önskelista ity jag fyller snart år:

1) whiskyn från i julas (obs viktigt vilken sort)
2) kräm (samma här)
3) tapeter (VERKLIGEN samma här)

torsdag 9 januari 2014

Avd bilder jag hittar i min telefon





När jag kollar på Aktuellt, vilket händer väldigt sällan, blir jag ofta väldigt i gasen över vädret. Oklart varför. Sure, det är spännande att det eventuellt kommer att snöa några flingor nästa vecka, speciellt efter den varmaste julen i mannaminne. Men att väderteve blir så pass intressant för mig att jag väljer att plocka fram telefonen och fota? Alltså jag zoomar inte ens in teven, går inte närmare skärmen heller. Åh. Skämskudde på mig själv.

Dessutom ser jag nu att jag tog bilden när han SA att det snart ska komma snö, inte när det syntes på väderkartan.

Dåligheten. Dårligheten.

söndag 5 januari 2014

Garderober





I mitt o Eriks sovrum står två byråer, en till oss var. Häri har vi våra kläder, fråga mig inte varför vi köpte dem för de är fruktansvärt värdelösa pga:

1) lådorna är trånga. Varken djupa eller höga. Dvs, det man får i varken hittar man igen eller får upp pga fullproppat.

2) byråerna rymmer en bråkdel av våra kläder pga orsak 1.

3) byråerna är höga men smala, vilket innebär att de välter när man drar ut låda två, om låda två är fullproppad. Och det är den ju, pga orsak 1 samt 2.

4) knopparna ramlar av pga dålig kvalité.

Så. Vi har nu bestämt oss för att inhandla garderober istället. Och då inser jag detta ofattbara: jag har under mina 31 levnadsår ALDRIG haft en egen garderob till mina egna kläder?!?!

Hur sjukt?

I barndomen hade vi varsitt hyllplan i typ en bokhylla. I Malmö hade jag ett ickerum och förvarade kläderna på ett hyllplan i en bokhylla även där. I Malmö hos Erik hade jag köpt ett äldre skåp (fan i helvete vad tungt det är att flytta) och förvarade mina kläder i det. Och sen är vi framme i nutid.

Ja hej, här har ni en tjej som har flyttat osedvanligt få gånger i livet.

Så vad har detta då inneburit för mig och min person? Jo: att jag alltid tyckt att garderober är fula och lite töntiga. Tråkiga liksom.

Ja, jag skäms över mig själv för detta. Jag menar, herregud, det är ett himla skåp? Supersmart tillochmed!

Men här ligger jag ändå och våndas och kollar blocket desperat efter nån tung jävla tingest som någon kan få släpa upp i mitt sovrum. Trots att jag älskar att skruva Ikeamöbler. Obs ej ironi.

lördag 4 januari 2014

Geografi





Idag hade jag lördagspass på bibblan och in klev en man som ville ha en ordbok på Tigrinja. Vi letade en stund på hyllan. Jag hittade ingen men frågade försynt var man pratar detta språk. Alltså, det förekommer ändå relativt ofta i min vardag, men jag har aldrig fått någon riktig kläm på vad det är för språk. Jag bara: asså är det typ en språkgren i arabiska? Pratar man det i Afganistan? Mannen: eeeeh nää, verkligen inte, man pratar det i Eritrea.

Hallå yxskaft. Så. Himla tur att jag, aka slöaste kniven i geografilådan, jobbar på bibliotek. Nu har jag lånat hem boken på bilden och ska lära mig allt som barn bör veta om länder. Tror det kan vara en rimlig nivå för mig, kniven, att börja på. Kolla så mycket man kan lära sig om Eritrea tex!





Ps: hittade en ordbok sen, efter att ha sökt i katalogen.

torsdag 2 januari 2014

Om jullovet





Nu kan vi snacka. Inom några dagar bör de små jävlarna i munnen min försvinna.

Stor nyhet för dagen: jag har pusslat! För första gången på fem år (dvs sedan katterna flyttade in hos oss) går det att vuxenpussla! Älskart. Utöver romcoms och svenskt juldrama på teve är pussel mitt bästa tidsfördriv på julen. Har inte läst en enda bok, vilket är lite synd, men det kommer jag nog göra när romcomsen inte längre visas 22.00 på ettan. Och så är det väl från och med typ idag? Himla synd det med.

Jag har nämligen sett så himla få romcoms i mina dar. Redan på högstadiet utvecklade jag en oerhört pretto filmsmak av säkert en oerhört töntig anledning. Såg bara långsam film på svt eller långsam film på filmstudion, och så var det med det. Det var när jag träffade Erik jag fick börja se töntiga komedier och annat blask, så jag har i princip aldrig sett någon av alla underbara filmer som visas om jularna. Tänk så härligt jag kommer att ha det nu i flera år!

Imorgon börjar jag jobba igen. Kan inte säga att jag direkt längtar. En veckas ledigt till hade varit lagom, gärna med lite snö. Jag fick nämligen ett par längdskidor i julklapp. (Insert skåneflabb). Så, vasaloppet, någon?

onsdag 1 januari 2014

Lilla munnen min





I torsdags åkte vi till Malmö och firade lite jul i Limhamn och på fredagen åkte vi hem. Vi glömde då vår bästa tandkräm där, och sedan dess har jag borstat med ett nytt märke. Inte för att göra smygreklam här va men zendium är bannemig det enda som hjälper en stackars känslig mun som min. Snart en vecka har gått och jag har munblåsor i hela munnen. Det är något starkt ämne i tandkrämer överlag som min mun inte tål. Uhuu. Ibland tänker jag att det är något färgämne, ibland flouret. Denna som jag har nu är vit och är helt utan flour men ändå dyker fler och fler blåsor upp hela tiden. Jamen man SKA ju blogga om personliga krämpor och skämmigheter! Hehe.

Men ja, Gott nytt år!

Nyårslöften:
1) blogga mer.
2) börja springa igen.
3) köpa fler ostar och bli stammis på delikatessen i lilla staden.
4) flärd. Bara så. Flärd.

måndag 23 december 2013

Test


Ok jag testar en gång till. Ska se hur det funkar med bilderna nu. Detta är när jag hade hittat ett litet förkläde till Bella, som så gärna vill klä sig som Ida i Lönneberga mest hela tiden. Förklädet, insåg hon dock snabbt, funkade svinbra som sele till de små vännerna så hon satte det bakåfram och jag fick sätta i tomtekompisen där. På bilden viskar hon ömt "går det bra?".




söndag 22 december 2013

Testing testing

Ok nu testar jag mobilbloggande igen och för att riktigt fira att jag blöggar igen tänkte jag att vi alla skulle älska denna bild som jag såg på fejan igår:

Nej men alltså jag vill ju inte att man ska länkas in i hela mitt fotoalbum hallå. Hm.. Får klura på det här en stund. Hur gör man för att bara förstora bilden om man klickar på den?







måndag 30 september 2013

fultele

Ok, ikväll håller jag verkligen på att uppdatera telefonen så nu måste jag VERKLIGEN skriva. Päronträdet schmäronträdet. Om man tänker sig att det är höst och att träden i trädgården är sådär härligt grönrödgula, då kan man eventuellt tänka att något har gått snett med päronträdet som sett ut att bo i den ryska tundran de senaste veckorna. Det är skrumpet, kalt och jävligt. Men vi hoppar inte över några broar här inte. Till våren, då sjunger nog min näktergal och då ska päronträdet spela. (Gråtpaus ity Spelar min lind sjunger min näktergal är nr tre sorgligaste böckerna jag vet)(Nummer ett: Sunnanäng)(Nummer två: Spring Fanny, spring).

Åh NEJ så fruktansvärt fult allting blev i telefonen. All min skrivinspi försvann. Ajö.

tisdag 24 september 2013

Tipp tapp

Häj. Jag håller på att uppdatera min telefon och sitter därför vid datorn för första gången på forever. Det tar sån tid att föra över bilder så jag kan lite gärna slänga iväg ett inlägg här. Så, hänt sedan sist? Jag har fått en 100% tjänst på min bibbla! Woho! Vuxet! Och jag ska åka till Bokmässan på fredag! Woho! Vuxet!

Det var längesedan jag uppdaterade om barnen. De är inne i en så jävulskt härlig period, bff:s to da max. De leker och leker och leker tillsammans heela tiden. Nästan aldrig ovänner. Vi vuxna njuter. Bella är helt torr, kommer kiss i brallan nån gång men mycket sällan. Set är det fortfarande svaj med. Ena veckan går det bra, bara för att bli katastrofal veckan därpå. Hoppas han är helt torr tills han flyttar hemifrån iaf.

Oftast leker de rollekar, typ att de är en mamma och en pappa och så är dockorna bebisen Tage (minsta kusinen). Det blir så konstigt när man vaknar på morgonen och hör Set ropa: "MAMMA?! MAMMA?!" och man hinner knappt tänka jaaaaa? innan man hör Bella: "JA VA ÄÄR DET, PAPPA?" Haha. I morse hörde jag dom prata om mig: "Kan du säga till den stora mamman att vi ska gå ner?""Nä, stora mamman sover, vi går ner ändå". Alltså det ÄR verkligen roligt att lyssna på barn när de inte vet att man hör.

Oj nä nu var det visst klart. Får återkomma en annan dag.

måndag 20 maj 2013

Den vita tiden är nu

Vi har flyttat ett päronträd ut i gräsmattan. Det blommar vitt just nu, men kommer det klara sig? Stackars rötterna fick sig en omgång. Nå, den som lever får se.

Körsbäret blommar kopiöst. Har fällt hälften på gräsmattan.

Silverpäronet lutar likt alla träd i vår trädgård. Den som planterade var nog full.


Finast just nu. Vet dock ej vad det är?


Smultron och jordgubbar blommar.

Förgätmigej och Spirea blommar vitt


Sista sucken av dessa.

Next up: Akleja!

igår